Natten till den 7/3 går slemproppen och detta håller på i ca 2 dagar, hurra tänker jag! Börjar även ta morgonpromenader i snön, på onsdag går jag till affären och köper mig annanas som jag vräker i mig :) Gör samma sak dagen efter då jag har onda förvärkar på nätterna (avtar givetvis varje morgon). På torsdag klockan 23:00 vaknar jag av att jag va kissnödig (skräll) och går på toan. Använde binda varje dag efter slemproppen hade gått. Väl på toan upptäcker jag att jo jag är totalt pinkblöt i trosan haha. Skitsam va min tanke så hopp i säng igen, fick byta binda ofta den natten men men inga värkar så ingen större fara. Pratade med P på fredag och han tyckte jag skulle ringa och prata med förlossningen ifall de va så att de var vattnet som hade gått. Efter en härlig fredag med fika och mys ringde jag iaf och fick order om att komma in eftersom de blir en direkt infektionsrisk om de är vattenavgång. Ringde Emelie och Maggie som var snälla att passa Nea. Jag själv var ganska irriterad över att behöva åka in för kontroll eftersom jag inte hade några värkar och jag inte ville åka dit bara för att få vänta i några timmar och sedan åka hem för att vänta på värkarna. In kommer en nervös Emelie och Mikka :) P och Maggie ansluter också. Packade det sista och pussade Nea hejsvej. Klockan var väl strax före 18 på kvällen när vi åkte, väl framme fick vi ett vanligt rum att vänta i.

Förlossningen var näst intill full och under tiden vi väntade på min undersökning tittade vi på Let's Dance och lyssnade på kvinnor som låg och skrek :) Tror kl var runt 21 när jag blev undersökt. Tog av mig nertill och satte mig på kanten när barnmorskan sa att jag kunde ta på mig igen, det rann vatten och var inte så mycket att disskutera, jag skulle bli inskriven och igångsatt dagen efter - HERREGUD VI SKA FÅ BARN  :) Jag som var så övertygad om att jag skulle komma hem sent och vara trött och grinig. P blev lika tossig som jag. Han åkte iaf iväg för att käka och handla lite drick och tidningar. Vi fick behålla undersökningsrummet den natten eftersom hela förlossningen var full och vi bara var i behov av sovplats eftersom jag inte hade några värkar. P kom tillbaka och vi slötittade på tv:n vid 23 drog mina värkar igång men de var sega och inte någon värre styrka på dem, jag var nöjd att de hade startat men förberedde mig på en långdragen historia (Nea's förlossning varade mkt mkt länge och fick dropp för att hjälpa till i öppningsarbetet). Natten kom och värkarna tilltog, fick något att sova på men vaknade runt 04. Fick då en TENS apparat att pröva (mkt skeptisk) 2 plattor i svanken och 2 i ljumskarna,  barnmorskan sa att jag skulle dra på i bott vid värkarna så de gjorde jag. Då hjälpte den ganska bra. Runt halv 8 på morgonen gjorde det ont. Larmade och in kommer en helt otroligt underbar barnmorska, hon kollade hur mkt jag öppnat mig och de var nästan 4 cm, vi skulle få en förlossningssal - jävlar vad glad jag blev för där fanns det lustgas - HURRA! Vi packade ihop alla sakerna såg ut som fan själv när vi traskade hela vägen genom korridorerna, jag såg fram emot att få tvätta ansiktet och byta tröja. På väg till förlossningssalen tar batteriet i TENS apparaten slut - SLUT!!! Va i själva helvetet de gjorde ont ju...

Klockan är ca 8 när jag lägger mig i den stora sängen som man kan ändra hur mkt som helst :) Får juice och vatten, P parkerar i fotöljen bredvid sängen, underbart! Blir erbjuden bad - usch nej tack. Värkarna blir starkare... barnmorskan gör de bekvämt för mig och sätter en nål i armen eftersom jag måste få antibiotika intravenöst pga infektionsrisken med tidig vattenavgång. Använder lustgasen nästan hela tiden för de gör jävlarimejen ont heela tiden. Sen gör de mer ont och ont som fan nerimot röven, så jag säger flera gånger att de trycker i röven. Bm säger att hon ska göra en koll hej och hå! JAG VAR HELT ÖPPEN! - Nu ska de bli bebis hör jag henne säga i nästan samma sekund hör jag P säge - Men hon ville ju ha epiduralbedövning (mitt enda krav!) - NEJ de hinner vi INTE! Käre värld de kändes som om någon putta mig från en bro , jag skulle ju ha min bedövning! Bm tryckte på larmet och in kom en annan dam inspringandes. Det skulle krystas och den jävla lustgasen gjorde ju varken till eller från... Det kändes som jag bändes upp inifrån av naglar som var vassa som knivar.

Klockan 09:04 kom lille Alfons till världen, jag ser honom först och får ur mig att de är en pung, en kille! Total lycka och all smärta var borta!

Han hade brottom till världen våran prins, den finaste killen på jorden! Det tog ca 1 timma att öppna mig de sista  6 cm och krysta ut honom.

Jag behövde inte sy ett styng och fick inga bristningar :)

Både P och jag var nästan i chock över att vi redan var föräldrar! P frågade bm när vi kom in i förlossningssalen hur länge hon trodde de skulle ta innan bebisen kom - någon gång under dagen blev svaret. Men inte ens bm var beredd på detta :) Grattisfikan som vi fick var den godaste jag käkat på evigheter. P satt och höll Alfons så jag fick borsta tänder, tvätta av mig och sätta på mig rena kläder. Underbart! Sedan bar de av till BB. Var tvungen att stanna 2 dygn för kontroll - infektionsrisk. Tråkigaste och underbaraste dagarna, jag ville hem samtidigt kunde jag sitta i timmar och titta på vårat underverk :) Sista dagen kom doktorn och alla prover gjordes - allt såg lysande ut. På måndag fm kom P och sessan och hämtade mig! Underbart!!

På BB

Träffade 3 olika arbetspass på förlossningen och alla var helt fantastiska, men bm som förlöste Alfons var helt otrolig - vilken underbar människa!!!

Hemresan