Nu är de så här.

P kom hem idag vid frukost och var sjuk. Och han känner sig säkert skitdålig, men HALLÅ seriöst på han låter de som han har en nära döden upplevelse....

Jag tror säkert jag gnäller när jag är sjuk och känner mig dålig men va fan jag bakar, lagar mat, städar och ordnar med kalas fastän jag går med feber och har en hals som känns som ett öppet sår - nej jag är inte världens redigberta eller präktolga men jag stör mig bara hahaj

Om jag t ex säger att jag känner mig så jävla röten och dålig, då ska han kontra och vara ännu sämre.

Fan alltså de här med att vara sjuka en hel familj samtidigt det suger.... Man orkar liksom inte tycka synd om någon annan än sig själv (nu pratar jag givetvis inte om Nea eftersom vi alltid sättet henne främst). Nåja jag hoppas jag mår bättre imorgon så jag har krafter att tycka synd om min bättre (så mkt sjukare) hälft :)

Natti natt